söndagen den 8:e juni 2008

Leif GW Persson - Mellan Sommarens Längtan och Vinterns Köld

Jag har varit skeptisk till Leif GW Persson i några år. Delvis på grund av att han ger en rätt dryg och irriterande bild av sig själv när han dyker upp i media och dels för att jag har haft den här boken liggande på mitt nattduksbord i 5 år utan att kunna ta mig förbi det första kapitlet, trots otaliga försök.

För inte så länge sedan släpptes hans senaste bok och jag fick återigen upp intresset för "Mellan Sommarens Längtan och Vinterns Köld" där den låg och såg frestande ut på nattduksbordet.. en syn som alltså lurat mig i fällan förut. Jag hade precis läst ut en lättsmält Kathy Reichs och där ute på bryggan under solen kände jag mig återigen laddad för ett GW-försök.

Sagt och gjort, jag greppade boken och började om från början; ett beslut jag absolut inte ångrar idag.

Leif GW Persson bygger upp en grådaskig och på ytan trist och tråkig verklighet bland Stockholms poliser under senhösten/vintern 1985. Det här hjältar från förr i kriminalpoliserna Johansson och Jarnebring, som vi lärde känna på 70-talet i Grisfesten, Profitörerna och Samhällsbärarna; alla tre filmatiserades under 80-talet till namnen "Mannen från Mallorca", "Profitörerna" och "I Lagens Namn". Lägg därtill herrar Berg från säkerhetspolisen, Bäckström från "Våldet" med flera. Alla antihjältar, några bra poliser som ibland fattar dåliga beslut, andra rent ut sagt dåliga poliser. Samtliga får en plats under samma tak hos Leif GW som onekligen vet vad han pratar om när han beskriver hur poliser jobbar och lever.

Storyn börjar med en död hund kan man säga.. eller egentligen börjar det med en död amerikan, tätt följd av en död hund. Sedan tas vi med på en fantastisk resa där vi träffar på regeringsmedlemmar som vi alla känner till, och polismästare vi läst om i tidningen, för att inte tala om politiska komplikationer som kan ha en förödande effekt på Sverige om de skulle komma ut.

Persson väver ihop två parallella plotter med en utomordentlig skicklighet och en språkkänsla som hans vän och kollega Jan Guillou borde lära sig lite utav.

Den som förväntar sig en action-thriller med högt tempo som inte kräver så mycket eftertänksamhet bör lägga tillbaka boken på hyllan. Den som är ute efter en trovärdig verklighetsbeskrivning med ett spännande dödsfall i förgrunden bör för allt i världen inte missa detta mästerverk.

Betyg 5/5

1 comments:

Bitte och Gunnar sa...

Hej
Jag läser mycket deckare (se gärna min blogg här http://blogg.aftonbladet.se/5859)
Den här boken har dock stått länge i min bokhylla oläst.Kanske dags att jag läser den.Du verkar ju vara mer än nöjd.
hälsn
Gunnar