Ian Rankin - Knots and Crosses

Inför en resa till Edinburgh beslutade jag mig för att insupa lite av stadens atmosfär i form av litteratur, så jag gick rakt på en av stadens (många) duktiga författare, nämligen Ian Rankin.

Rankin har varit aktiv författare sedan mitten av 80-talet och hunnit med ett flertal böcker om in alkoholiserade och otrevlige, men ändå sympatiske, "Detective Inspector" John Rebus.

Jag köpte en omnibus, det vill säga en flervolyms-bok, och den första boken av tre var Knots and Crosses, Rankins debut från 1987. Det är här vi får träffa Rebus för första gången, och det är här grunden till vem han senare kommer att bli läggs. Han röker intensivt, men försöker sluta. Han är frånskild men har en dotter. Han vill tro på gud men är inte religiös. Han gillar sin whisky, men vilken självrespekterande skotte gör inte det?

När historien börja härjas Edinburgh av en kidnappare och mördare. Tidningarna har redan döpt honom till "The Edinburgh Strangler" och Rebus sätts på fallet. Vad som följer är en spännande och inte helt förutsägbar jakt på en mördare, däre huvudpersonens egna förflutna vävs in i intrigen, men också hans familj.

Det märks att boken är Rankins första och även om den är prisbelönt så är det tydligen hans senare material som fått den stora uppmärksamheten. Klart läsvärd dock, och tre böcker till priset av en kändes helt ok. Är nu inne på bok två, Hide and Seek, och den känns faktist redan "tightare".

Kuriosa: Väl i Edinburgh hittade jag en "collectors edition" (dessutom signerad) av Knots and Crosses. En kul utgåva med, utöver själva boken, kopior av författarens egna anteckningar för storyn. För övrigt kan jag inte rekommendera Edinburgh för mycket. Fantastisk stad.

Boken (Knots and Crosses) får en 3 i betyg.

Michael Connelly

Michael Connelly är en oerhört produktiv deckarförfattare som jag tror flera av oss svenska thriller-fantaster redan stiftat bekantskap med. För flera år sedan blev jag rekommenderad att läsa hans böcker, men trots att jag köpte "Svart Eko" som den heter på svenska, så blev det knappt av att jag läste den. I höstas gjorde jag dock slag i saken, och nu, nästan 10 månader senare, har jag läst nästan samtliga av hans böcker.

Det är svårt att recensera allihop, dels för att jag mer eller mindre fräste igenom dem och därmed tappat vissa detaljer, men även för att de är så många och jag vill inte göra en recension per bok. Mitt råd är dock att man läser dom från början till slut, och inte hoppar in någonstans mitt i serien.

Som med alla "serier", genomgår Connellys huvudperson Harry Bosch en personlighetsutveckling. Genom åren kommer man att få dela allt från personliga framgångar till professionella nederlag. Det är seriemördare, försvunna poliser, rättsdramor, men även djupdykningar i det förflutna.

Vad gör du Connelly så bra. Tja, förutom att jag alltså är svag för "serier", där man får följa en eller flera personer under en längre period, så skriver Connelly väldigt fängslande. Hans berättarstil är flytande, inte uppstaplad enligt färdiga normer. Jag tror att detta är en återspegling av att han skriver från början till slut, gör minimalt med efterforskningar och har sällan slutet klart för sig när han börjar skriva. Hans erfarenheter som kriminaljournalist gör att hans berättelser inte bara känns trovärdiga, dom är trovärdiga.

Connelly har också skakat ihop ett imponerande persongalleri med flera återkommande karaktärer. Att han dessutom vågar frångå färdiga recept och sväva ut lite i olika typer av brottsfall gör att man inte tröttnar på att läsa om Bosch och hans kollegor.

Vad som följer nedan är en kort lista över böckerna i "rätt" ordning ur Harry Bosch synpunkt, och ett litet betyg längst ut till höger. Jag rekommenderar att följa den här ordningen, även om Harry inte är huvudperson i alla böcker (ex. The Poet), men personer i dessa böcker återkommer senare i Bosch-böckerna.

The Black Echo, 1992, 4
The Black Ice, 1993, 4
The Concrete Blonde, 1994, 5
The Last Coyote, 1995, 3
The Poet (Ej Bosch), 1996, 4
Trunk Music, 1997, 4
Blood Work (Ej Bosch), 1998, 3
Angel's Flight, 1999, 4
A Darkness More Than Night, 2001, 4
City of Bones, 2002, 3
Lost Light, 2003, 3
The Narrows, 2004, 4
The Closers, 2005,4
Echo Park, 2006, 3

Här är jag nu.. efter detta kommer The Overlook, The Brass Verdict och 9 Dragons. Men de ligger för närvarande på hyllan.

Min rekommendation: Läs Connelly, men börja från början!

Kepler - Vad är så fantastiskt?

Fick med ett smakprov av sommarens mest "hajpade" deckare i min senaste försändelse från Bokus - Hypnotisören - av Lars Kepler.

Med risken att göra halva sveriges sommarläsare irriterade måste jag nog ifrågasätta den till synes eniga förlagsvärlden som höjer detta verk till skyarna. Maken till svagt skriven berättelse får man leta efter, åtminstonde om man står bland böcker för vuxna.

Dialogen låter oerhört tunn, och försöken till målande beskrivningar av känslor och platser låter mer som en desperat 12-årings försök att blidka en svenskalärare. Att handlingen sedan är skriven i presens bör jag kanske inte klaga på, men det bidrar inte till att ge en mer mogen känsla, snarare upplever jag det som en slags synopsis, ett utkast i väntan på den riktiga boken.

Känn själva:

Erik Maria Bark rycks hastigt ur sin dröm när telefonen ringer. Innan han vaknar helt hör han sig själv säga med ett leende:

- Ballonger och serpentiner.

Hjärtat bultar av det plötsliga uppvaknandet. Erik vet inte vad han menade med sina ord, har ingen aning om vad drömmen innehöll.

Känns som ett filmmanus ibland och alla dessa känslor gör att jag inte riktigt klarar att gå vidare och komma till själva kärnan i boken.

Läsprovet är på 32 sidor, men jag gav upp efter 10..

Det har spekulerats i vem det skulle kunna vara bakom pseudonymen Lars Kepler. Allt ifrån Henning Mankell (som har nekat bestämt) till Leif GW Persson (som härligt nog sa att det inte alls var han, och att han kände sig förnärmad av jämförelsen eftersom han skriver mycket bättre), och nu senast är det Martin Melin och Camilla Läckberg som får credit i en artikel hos Expressen.

Faktum är att jag inte ser det som otroligt alls. Läckberg har väl brutit sitt "en bok per år"-schema i år och Hypnotisören ska stort fokus på polisen och dess arbete. I en email-intervju har Kepler medgett att han "dagligen rör sig bland polisen", vilket i sin tur ger starka kopplingar till Läckbergs sambo Martin Melin.

Min egen teori är att det är Melin som skrivit boken och att Läckberg agerat stöd.. lite som hennes alter ego Erika Falck gjorde åt huvudpersonen i boken Sjöjungfrun. För detta känns inte alls som en etablerad författare. Möjligtvis en författare van att skriva TV/Film manus, men absolut inte någon som skrivit för enbart läsare förut.


AB, Exp, DN, TV4, GP, AB2

Kathy Reichs - Break No Bones

Ni kanske har stött på TV-serien "Bones", som handlar om Brottstekniska Antropologen Temperance Brennan. Serien är baserad på en rad romaner av författaren Kathy Reichs, som i sin tur har baserat böckerna på sitt eget liv och sin egen karriär.

Break No Bones är den nionde boken i serien och som vanligt förser Reichs oss med en underhållande inblick i brottsteknikers arbetsliv från ett annat perspektiv än vad Gil Grissom och hans team gör i CSI.

Den här gången befinner sig Brennan på en arkeologisk utgrävning i South Carolina och är med när en kropp hittas begravd; en kropp som inte alls är så gammal som själva utgrävningsplatsen.

Upptäckten sätter igång en mordutredning där Brennan kallas in för att assistera den lokala rättsläkaren, en god vän som blivit plötsligt sjuk. Det hela blir ännu mer komplicerat när Brennans före detta man dyker upp i den lilla staden, på jakt efter en privatdetektiv som försvunnit när han undersökt försvinnandet av en rik predikants dotter.

När privatdetektivens kropp hittas hängande från ett träd som en del av Brennans fall vävs allting samman och leder vår hjältinna ner en grym och farlig väg där hon även riskerar sitt eget liv.

Som jag sa från början så tyckte jag att boken var underhållande, om än något förutsägbar ibland. Den är dock väldigt lättläst och det tog mig bara 48 timmar att fräsa igenom den. Läsare kommer varken bli chockade eller förvånade, men den är inte så förutsägbar att du kan lägga ifrån dig boken halvvägs igenom heller.

Betyg 3/5

Hitta Bästa Pris

Leif GW Persson - Mellan Sommarens Längtan och Vinterns Köld

Jag har varit skeptisk till Leif GW Persson i några år. Delvis på grund av att han ger en rätt dryg och irriterande bild av sig själv när han dyker upp i media och dels för att jag har haft den här boken liggande på mitt nattduksbord i 5 år utan att kunna ta mig förbi det första kapitlet, trots otaliga försök.

För inte så länge sedan släpptes hans senaste bok och jag fick återigen upp intresset för "Mellan Sommarens Längtan och Vinterns Köld" där den låg och såg frestande ut på nattduksbordet.. en syn som alltså lurat mig i fällan förut. Jag hade precis läst ut en lättsmält Kathy Reichs och där ute på bryggan under solen kände jag mig återigen laddad för ett GW-försök.

Sagt och gjort, jag greppade boken och började om från början; ett beslut jag absolut inte ångrar idag.

Leif GW Persson bygger upp en grådaskig och på ytan trist och tråkig verklighet bland Stockholms poliser under senhösten/vintern 1985. Det här hjältar från förr i kriminalpoliserna Johansson och Jarnebring, som vi lärde känna på 70-talet i Grisfesten, Profitörerna och Samhällsbärarna; alla tre filmatiserades under 80-talet till namnen "Mannen från Mallorca", "Profitörerna" och "I Lagens Namn". Lägg därtill herrar Berg från säkerhetspolisen, Bäckström från "Våldet" med flera. Alla antihjältar, några bra poliser som ibland fattar dåliga beslut, andra rent ut sagt dåliga poliser. Samtliga får en plats under samma tak hos Leif GW som onekligen vet vad han pratar om när han beskriver hur poliser jobbar och lever.

Storyn börjar med en död hund kan man säga.. eller egentligen börjar det med en död amerikan, tätt följd av en död hund. Sedan tas vi med på en fantastisk resa där vi träffar på regeringsmedlemmar som vi alla känner till, och polismästare vi läst om i tidningen, för att inte tala om politiska komplikationer som kan ha en förödande effekt på Sverige om de skulle komma ut.

Persson väver ihop två parallella plotter med en utomordentlig skicklighet och en språkkänsla som hans vän och kollega Jan Guillou borde lära sig lite utav.

Den som förväntar sig en action-thriller med högt tempo som inte kräver så mycket eftertänksamhet bör lägga tillbaka boken på hyllan. Den som är ute efter en trovärdig verklighetsbeskrivning med ett spännande dödsfall i förgrunden bör för allt i världen inte missa detta mästerverk.

Betyg 5/5

Senast Lästa Bok

Snabb uppdatering så här mitt i sommarvärmen. Det blev Kathy Reichs, Break No Bones som jag läste, tätt följd av Leif GW Perssons Mellan Sommarens Längtan och Vinterns Köld. Kan redan nu, innan jag skrivit några recensioner på de båda böckerna, säga att jag är mycket nöjd med båda.

Ytterligare recensioner kommer i helgen.

Svenska deckare utomlands

Att gå omkring i en bokaffär i exempelvis London idag kan vara en rätt kul upplevelse som svensk. Frontade på deckarhyllorna läser man namn som Henning Mankell, Liza Marklund och Åke Edwardsson. Inte nog med att dom översätts, dom säljer dessutom bra.

Jag glömmer aldrig när jag gick in på Borders på Charing Cross Road och första gången fick syn på Mankells namn och tänkte "oh, vilket sammanträffande, en engelsman vid namn Mankell som skriver deckare." Sen insåg jag att det faktist var "våran" Henning som stod där på topplistan.

Svenska författare utomlands har i mina ögon varit begränsade till barnboksförfattare, men Sjöwall-Wahlöös böcker översattes på 60-talet och var tydligen något av en succe redan då. En av mina favoritförfattare, Dennis Lehane, är en uttalad Beck-läsare och har varit med och skrivit förord när böckerna ska ges ut på nytt i USA. En satsning som ska vara färdig 2010, men som påbörjas redan i år.

Framgångarna för framför allt Mankell har banat väg för svenska deckare utomlands och att bli framgångsrik i Sverige är inte längre att vara tuffaste tuppen på vår egen lilla hönsgård, utan med en svensk bästsäljare kan man alltså komma långt som författare i den litterära världen.